Släpp taget

 
Skrev nyss ett jätte långt inlägg om hur jag känner om hat. Men kände nej.. Vill inte skriva om det idag. 
 
Vill mer skriva om att man måste kunna släppa taget om det förflutna. Jag är inte helt 100% med det här heller, finns några människor i Gällivare som jag saknar och önskar med hela min själ att dem skulle vara mina vänner igen för dem är såna där 1 på miljonen personer. Men jag måste också tillslut inse att jag måste gå vidare och att sakna dem gör ingenting till.
 
Samma sak med att hata någon från ens förflutna, man kan inte låta hat och tankar om personen stanna kvar i sitt inre förevigt, det kommer göra mer skada på en själv än på någon annan. 
 
 
Jag anser själv att hat är ett alldeles för starkt ord för det flesta tillfällen och ett ytterst missbrukat ord. Jag hatar ingen i världen, för mig är hat då man skulle kunna se personen dö utan att bry sig. Då man blivit våldtagen, människor i ens närhet mördad och liknande, förstår jag varför man hatar. Kan dock inte förstå varför man hatar någon man bråkat med och nu är man inte vänner längre.
 
I alla fall kommer bort från ämnet. Det är viktigt att låta det förflutna vara just i det förflutna. Jag har hamnat i gräl och tvister med människor i mitt liv. Men från min sida så önskar jag dem ingen misär eller något i sina liv. Om jag skulle se dem skulle jag inte börja pumpa av ilska, bara hoppas att jag skulle kunna slinka förbi obermärkt så det inte blir awkward, HAHA.
 
Säger inte att jag är perfekt på något sätt och medlar all kärlek till alla eller något skit, ville mest bara dela med mig av mina tankar och funderingar, jag följer dem inte alltid till 100% själv, kan säkert inte många gör men jag försöker, för mitt eget bästa.
 
 
Det är alla fall mina kvällsfunderingar för tillfället, hoppas ni har det bäst så skriver jag imorgon!
 
© Ellinor Wikman


LIENE

Fint inlägg :)

Svar: Tack så mycket! :)
Maria Ellinor Wikman

LIENE

Fint inlägg :)

Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: